Den gångna veckan avslutades blandat med små rörelser, vilket vi förväntade oss denna ”häxvecka” då det var kvartalslösen i USA. Det är intressant att studera kraften i en uppgång genom att studera hur många aktier som deltar i en uppgång. Ju fler som deltar desto bredare uppgång och på motsvarande sätt kan vi se att ju färre som deltar, desto större sannolikhet för att vi närmar oss en topp. Det blir väldigt tydligt med Tradingbyråns ADA-oscillator. Som ni ser uppstod en tydlig divergens mellan de aktier som deltog i uppgången i april-maj och de som deltar i nuvarande uppgång där allt fler aktier deltar.
Det är trots måttliga volymer å världens börser och fortsatt osäkerhet allt mer som tyder på att uppgången är här för att stanna och ta OMXS30 upp mot målkursen 1150-1200, det är bara volymen som saknas. Skulle däremot världens ledande index fall tillbaks kan det blir svidande rekyler), men det lär jag få anledning att återkomma till.
OMXS30 fortsätter att etablera allt högre bottnar och lyckades i veckan etablera en högre topp i priskanalen. Under fem månader har vi navigerat med 1078 som den nivå som behöver brytas för att uppgångsfasen mot 1200 skulle kunna etableras. Nu har indexet brutit upp, men kan vi då förvänta oss en uppgångsfas mot 1200? Det mesta talar för att vi får en uppgång mot nivån 1150-1200 men för att det skall kännas komfortabelt vill jag, efter en så pass lång konsolidering se ett ”tydligt” utbrott. Den senaste veckans små rörelser (se dag för dag ovan) och små volymer tyder snarare på osäkerhet. Divergensen mellan topparna i prisgrafen och momentumdiagrammen tyder istället på att vi kan stå inför en stundande rekyl eller uppladdningsfas. Vi bör med andra ord vara ödmjuka inför fortsättningen som fortfarande är oviss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar